Jag var som bekant i Älgparken häromveckan. Anledningen var att SVT spelar in scener till en kortfilm som delvis handlar om älgjakt. Stjärnan i filmen lystrar till det blygsamma namnet Elvis och är silverrygg i älgparken. Artikeln om detta hittar ni här.

Det blev ett par roliga bilder. Håll till godo:


Fjolårskalven Våfflan poserar vant för kameran.


"You talking to me?" Våfflan beslöt sig plötsligt för att inspektera kameran lite närmare...


Elvis visade sig ha divalater som den filmstjärna han snart ska bli. Det var trixigt för SVT-folket att få med honom på bild. Själv behövde jag ju bara ett par hundradelar för att få en skarp bild.


Fjolårskalvarna Våfflan och syskonet som jag tappade namnet på spanade nyfiket över SVT-teamet som var på besök.


Så här såg det ut när teamet väntade på Elvis. Älgparkens ägare Daniel till höger, innanför stängslet. Kallar bilden för "När kommer älgen?" - i bästa V-Gurra-stil...


Elvis tyckte nog att det var lugnt och skönt när allt mediafolk hade försvunnit, både filmande och skrivande sådana. Och så vitt vi vet står han fortfarande under sina halvätna björkar. Och luktar på blommorna...

Mycket djur i bloggen den senaste tiden. Jag hoppas att det snart ska bli bättring. Eller ja, lite kul är det ju också.
Och i morrn ska jag på grissläpp. I tjänsten. Det ni!
Över och ut

Dags igen. I väntan på att blogginspirationen ska infinna sig blir det lite mer djur här i bloggen. I går var jag till Älgparken i Långshyttan och klappade älgkalvar. Bilder på detta kommer senare.


Och i dag hade jag nästan närkontakt med ett rådjur. Vad blir det för djurupplevelse i morrn?
Över och ut

Kommer att ha min första semester någonsin i sommar. Känns stort och en aning ovant. Annars har ju just somrarna de senaste åren varit den tid på året då man vet att man kommer att jobba heltid.
Men det verkar inte bli någon slappartid direkt. Sommarschemat börjar fyllas alltmer. Vi börjar med fotboll-EM, följt av Peace & Love, följt av en nätt liten tripp ner till Småland för besök hos kamrat, samt en avstickare till den småländska östkusten och ett bröllop.
Sedan direkt vidare upp till Jämtland på fiskeresa. Själv ska jag dock inte fiska utan bara med för att slappa och ha semester.

Ja, ni hör ju. Ingen rast och ingen ro. Sedan drar sommar-OS i gång, lagom till att man börjar jobba.
Kommer att behöva semester i höst igen. Då är det tur att jag har sparat semesterdagar till vintern då det planeras en solresa över jul och nyår.
Över och ut

Var kattvakt i veckan. Minibror med dam skulle upp till svärmor i Mora och undrade om jag kunde passa deras katt. Jag hade inget emot att få lite sällskap i lyan, men förvarnade att jag ändå knappt är hemma om dagarna och kvällarna och att kattskrället därmed skulle få vara rätt mycket själv hemma. Detta var dock inget som avskräckte dem.
Sagt och gjort, när jag kom hem från hem från jobbet i måndags låg denne herre och spann i fönstret:


Stellan in da house.

Eller ja, så var det inte riktigt. Dels var det inte så mörkt ute som på bilden, som är tagen sent på kvällen, och dels låg Stellan och trynade när jag kom hem.


Utslagen katt. Eller bara morgontrött?


"Tro inte att jag tänker dela sänghalva med dig!"


"Ja, okej då. Men bara för att det här är sista natten i denna gudsfärgätna lya!"


Hörru reservhusse, sluta spela Wordfeud och twittra och lek med mig i stället!

Lite mysigt har det allt varit med lite sällskap. Måste erkänna att jag saknar den lilla pälsbollen lite redan. Men, men, tror inte att jag ska skaffa någon egen katt. Inte än på ett tag i alla fall.
Nog för att jag är kattmänniska ut i fingerspetsarna, men när man ramlar över sådana här sötnosar när man är ute på jobb är man ju nära att konvertera lite...


Elva månader gamla Lovis hade tungan rätt i mun.


Glöm det där med knähundar. Ankelhundar är det som gäller numera!

När vi ändå är inne på temat. Måste bara dela med mig av den här bilden också. En reklamslogan lika bra som tydlig:



Bättre än så blir det knappast. Men nu får vi ta ett litet djuruppehåll en stund. Återstår att se vad nästa bloggämne blir.
Över och ut

Min gode vän Vänsterfot Larsson har blivit far. Igen. Han skickade en bild på den lilla nykläckta tösabiten.
Jag var givetvis tvungen att ge honom en känga ihop med gratulationerna och skrev därför:
- Vad söt hon är! Kan du verkligen vara upphovsman till henne?
Vänsterfot Larsson replikerade blixtsnabbt:
- Förmodligen inte. Ilsken är hon också. Kan inte vara min.
Jag svarade:
- Ilsken? Det avgör saken, det kan inte vara någon annans unge än din. Bara att hoppas att hon inte får både humör och utseende efter far sin...
Och så säger de att vi killar är dåliga på att ge varandra komplimanger.
Över och ut

Ja, det är ingen rysare på gång. Med tanke på rubriken alltså. Eller ja, beror ju på hur man ser det...
I dag var det nämligen dags att låta lockarna falla. Det hade dröjt rekordlångt sedan sist, senaste gången jag klippte mig var inför Barcelonaresan i september, alltså för lite styvt sju månader sedan.
Tyckte att ett par hårstrån viskade Hasta la vista baby när de mötte sin skapare via frisörskans sax och sedan retsamt långsamt singlade ner mot golvet i frisersalongen.

Det blev en jäkla skillnad. Och jag blev nöjd, liksom Min Före Detta Fagra Dam som visserligen även gillade min tidigare rätt ovårdare uppsyn.
Jag har ett rätt enkelt förhållande till mitt hårsvall. Låter det växa tills jag ser ut som Beatles hade gjort om de hade spelat hockey och klipper det sedan svinkort i nacken och sidorna, samt lämnar lite längre lugg.

Har spikrakt hår, ett arv av min ömma moder. Båda bröderna har dock ärvt farsgubbens bångstyriga lockar. När Lillebror var liten och hade råblonda långa lockar fick han beröm av alla för sitt fina hår.
Mamma har berättat att hon då brukade hitta mig ståendes på en stol framför spegeln där jag försökte kamma mitt hår så att jag skulle få likadana lockar som Lillebror hade. Det var dock dömt att misslyckas...

Men nog om det. Nu var det ju dagens Total Makeover som det här inlägget skulle handla om.
Därför följer här några egopics, som det tydligen heter i andra bloggar som har tusenfalt och åter tusenfalt fler läsare än denna lilla skapelse.

Har fått mejl från Hälsovårdsmyndigehten som kräver att jag lägger in följande text innan bilderna kommer:
OBS: Känsliga läsare varnas. Bilderna nedan kan väcka anstöt. Läsarna rekommenderas att undvika att äta samtidigt som de scrollar ner för att se bilderna.

Är ni fortfarande kvar? Well, nu har ni fått tillräckligt med varningar, skyll inte på mig om ni blir upprörda över före- och efterbilderna som nu kommer...


Långhårig, orakad och med stilig dubbelhaka. Tur att jag hann klippa mig innan jag blev insydd av Farbror Blå. Mina mugshots hade nog sett ut ungefär så här. Lägg märke till den begynnande hockeyfrillan...


Att fota sig själv kändes så löjligt att jag var tvungen att försöka se fulare och fulare ut på varje bild. Tur att man är lättroad...


Efter tisdagsförmiddagens lufsande i elljusspåret, strax före klippningen, såg jag ut så här. Håret åt alla håll...


En av få fördelar med att ha så här långt hår är att man kan få till fina frisyrer, som denna tofs, som skapades av mössan jag hade på mig när jag sprang.


Kunde inte låta bli att försöka kamma till en äkta bratfrisyr. Givk väl så där. Bratposen jag försökte få till gick inte heller något vidare. Man är en usel posare och modell helt enkelt.


Nytvättat såg hårsvallet ut så här. Detta är så nära en utvikning jag någonsin lär komma, så passa på att njuta alternativt anmäla mig för förargelseväckande beteende.


Och nyklippt blev jag att se ut så här. Inte så pjåkigt va? Känns ovant som sjutton, men kul att kunna se mina öron igen. Undrar dock om jag själv nånsin kommer att lyckas få till luggen så som frisörskan gjorde.


Vi avslutar denna bildkavalkad på undertecknad med ytterligare en efterbild, som ett nytt mugshot. Liiite skillnad nu va?


Så där då. Nu har jag bejakat min narcissistiska sida tillräckligt för den här gången. Bör dröja rätt länge innan ni får se lika många egopics på mig. Och det får ni ta som antingen ett hot eller ett löfte.
Nu håller jag bara tummarna för att det inte är för mig som det var för Simson, alltså att styrkan satt i håret...
Över och ut

Ungdomsåren verkar vara förbi. I alla fall om man ska gå efter det som inträffade i morse.
Jag lufsade gäspandes ut till bilen samtidigt som en treåring, som förmodligen var på väg till den närliggande förskolan, passerade förbi med sin mamma och ett syskon i barnvagnen. Treåringen pekade och sa glatt till sin mamma: "Titta, GUBBEN ska åka med bilen!"
Av barn och fyllon får man ju höra sanningen, så farväl du ljuva ungdomstid...
Över och ut

Fick nycklarna till lyan i måndags. Gick in till mäklaren med två tomma händer (och en pärm med mäklarpapper) och lämnade kontoret drygt en halv miljon fattigare och en bostadsrätt rikare.
Redan samma eftermiddag påbörjades operation flytt. På kvällen följde jag med kamrat F på visning hos en Twittervän. För övrigt samma lägenhet som jag själv tittade på ungefär samtidigt som jag gick på visning för den jag precis har köpt.
I samband med F:s visning köpte jag en hylla av Twittervännen. Hon hade burit in den i ett stycke och vi tänkte göra samma sak.
Det gick väl... ...sådär:



När numera ett agg mot för trånga trapphus. Det fattades fyra centimeter i takhöjd i trapphuset. Vi belv tvungna att lubba över till en kamrat som bor i närheten och låna en insexnyckel för att skruva av ovandelen av hyllan.
Dumt, skulle det visa sig. Hyllan föll i sär bit för bit och läget blev alltmer förtvivlat. Vi fick bära upp hyllan och lämna den i lyan, som det ser ut på bilden.

Men skam den som ger sig. I går gjorde jag en ny räd, tillsammans med Min Före Detta Fagra Dam och en gemensam kamrat.
Vi lyckades pussla ihop hyllan och kunde konstatera att den inte hade tagit sådan stor skada av debaclet i trapphuset som jag först trodde.



Nu ser det ut så här i vardagsrummet. Hyllan passade rätt bra, precis som jag hade planerat/hoppats.
I kväll har jag tänkt köra ett gäng kartonger med diverse prylar samt ta itu med kläder, handdukar, lakan och annat smått och gott.
I morgon är det dags att flytta sängen och sedan lösa ut soffan, soffbordet och vardagsrumsmatten. Det sista (?) flyttlasset är beräknat att avgå på långfredagen, sedan har jag tänkt fira påsk som Hagalundbo.
Över och ut

Det finns många fördelar med detta jobb. En av dem är att det ibland ingår i jobbet att få åka ut till bondgårdar, klappa kalvar och bjudas på kaffe med superlokalproducerad mjölk i.
Kalvarna blev dock lite förnärmade när jag plockade fram kameran i ladugården.


Hörru reportern. Va gloru på?


Får man inte ens vara i fred under lunchen?


Nej, nu räcker det. Kom hit så skaru få´re en snyting!

Som sagt, vissa jobb är lite roligare. Då kan man leva med att man kommer att lukta ladugård under resten av dagen...
Över och ut

Var till residensstaden i går. Falun alltså. Anledningen var att IBF Falun tog sig an Helsingborg i den tedje kvartsfinalen i SM-slutspelet i innebandy.
Har gått på ett par matcher i vinter. Har blivit medgångssupporter som dyker under slutet av säsongen när Falun har cementerat sin plats i toppen av tabellen.

Falun vann matchen. Siffrorna 10-5 var i underkant då Falun hade fem stolpskott, samt ett skott som var inne. Domaren ansåg dock att skottet inte hade gått i mål, men den här fantastiska bilden av min exkollega på DD visar motsatsen...
Segerrusiga tågade vi ut från arenan då jag fick snilleblixten att vi kunde stanna till på O´Learys i Falun för att se Man Utd - Fulham. Mina kamrater, som är Unitedfans, tyckte att det var en alldeles utmärkt idé. Själv var jag glass- och kaffesugen.

Sagt och gjort. Vi gled in på O´Learys i matchminut 32, beställde kaffe och glass (jag) samt humlebaserade rusdrycker (mina kamrater) och bänkade oss.
I ett hörn satt ett gäng mycket engagerade Brynäsfans och följde den spännande förlängningen i semifinalen mellan Brynäs och Färjestad.
Jag hann precis sätta i mig klassen och kaffet när det blev svart. Kolsvart.



Strömmen hade gått. Det utbröt viss panik i Brynäshörnet, medan vi mest garvade åt det hela (som synes på världens suddigaste bild här ovanför. Tur att kamerablixten lyste upp lite).
Personalen sprang runt och försökte råda bot på problemet, medan alla besökare tog till sina telefoner, varpå ett vitt sken ändå spred sig i restaurangen.
Det visade sig dock vara en aning större del av Falun än bara O´Learys som hade drabbats. Halva stan var utan ström och vi fick vackert lysa oss fram med våra telefoner och åka hemåt.
Nog för att vår kära bruksstad är sliten, men ström har vi i alla fall.

Grämer mig dock lite. Tänk om vi inte hade hunnit betala redan. Då hade vi, som de gagnsingar vi är, kunnat krypa ut i mörkret och sedan försvunnit som de lömska förbrytare vi i så fall hade varit.
Fast, å andra sidan, tänk om strömmen hade kommit tillbaka när vi höll på att krypa förbi bardisken... Kanske säkrast att det gick som det gick ändå.
Och det hade varit ännu värre om stömmen hade gått precis när jag skulle sätta skeden i den mexikanska flamberade glassen. Äta glass och dricka kaffe är nog knepigt ändå, man ska inte behöva göra det i mörkret...
Över och ut

Spelar Draw Something på yuppienallen. En modern version av Pictionary, en person ritar något och medspelaren ska gissa vad det är för något.
Dock ritar jag sämre än vad jag skriver (vilket inte vill säga lite med tanke på mina kråkfötter) och den genomsnittliga treåringen på valfri förskola ritar finare. Men det är kul ändå.

Ibland blir det dock fel. Och ibland blir det helfel. Spelade mot min kusin och valde att rita ordet SHADOW. Tyckte att jag fick till en snygg skugga. Ja, jag var så nöjd att jag tog en bild av mitt mästerverk innan jag skickade i väg det till kusin vitamin för gissning.
När jag hade tryckt "okej" insåg jag dock att frågan löd: "Do you want to send "KNIFE" to Maria?"



Jag hade tryckt fel. Helt fel. Man har nämligen tre ord att välja mellan när man ska rita, och fingret måste ha sluntit.
Fick skicka ett meddelande till henne om att det blev fel, annars hade hon säkert gissat på ordet än i dag.
Men erkänn, visst blev skuggteckningen fin?
Över och ut

Har barrikerat mig i kontoret. Min Före Detta Fagra Dam och hennes kamrat E ser på superduperskräckis i vardagsrummet, alltså rummet intill.
Verkar vara en riktig rysare (om det i det här sammanhanget rätt passande uttrycket tillåts), skriken och monstervrålen ekar i hela huset och jag känner mig lika rädd nu som om jag hade sett filmen själv...

Nyss var det ett monster som väste rejält. Det skallrade i fönsterrutorna efter den väsningen. Tänk Alien, eller nåt, jag vet inte så noga hur monsterväsningar brukar låta eftersom jag knappt törs se skräckfilmer.
Jag hojtade "Sa du nåt?"
Min Före Detta Fagra Dam skrattade gott till svar. Tur att hon har humor.
Över och ut

Var på bio i afton. Såg Kvarteret Skatan - åker till Laholm. Länge sedan jag garvade så mycket på bio.
Visst är humorn väldigt speciell, de skämtar om en del saker som jag antar att folk kan ta illa upp över, men jag diggar Skatan-gänget stenhårt.
Twittrade sedan om biobesöket, och delade ut fyra skator i betyg. En stund senare blev jag rent starstrucked när detta dök upp på Twitter:



David Batra retweetade min recension. För er som inte känner till det så är Batra en av skådisarna i Kvarteret Skatan-gänget. Och en retweet betyder (i korta drag) att han skickade den vidare till sin sida, där alla som följer honom kunde läsa min tweet.
Större än så blir det inte. Säger som i Triss-reklamen. Plötsligt händer det.
Över och ut

Har köpt lägenhet! Min tredje visning slutade med att jag föll pladask och bestämde mig för att jag skulle vara med och buda. Hade även varit på en annan visning nästan samtidigt, en lägenhet som skulle säljas privat, och lade även ett första bud på den, men det blev alltså inget köp av den.
Budgivningen var för en vecka sedan. Satt på nålar hela förmiddagen och fick sedan ett samtal från mäklaren om att jag var budgivare två i budgivningen som hade sju deltagare, och att han inte hade fått tag i budgivare ett.
- Så du får börja, sa han glatt.

Jag drog till med en höjning direkt. Sedan var det bara att vänta och vänta. Chockhöjningen (för att tala kvällstidningsspråk) fick önskat resultat då de tre efterföljande budgivarna lade sig.
Sedan dröjde det ännu längre innan budgivare sex och sju höjde varsin gång. Ettan lade sig och jag drog till med ytterligare en chockhöjning, vilket fick sexan att lägga sig.
Sjuan höjde dock på nytt, varpå jag gick all-in (livsfarligt med budgivning när man är kortspelare) och kontrahöjde rejält.

Det innebar dödsstöten. En stund senare ringde mäklaren och gratulerade. Så nu är jag med bostadsrätt, för första gången någonsin. Känns lite märkligt, men givetvis skönt att det gick vägen så pass snabbt.
Är helnöjd med köpet, som inte blev riktigt så dyrt som jag hade fruktat. Ska till lyan och "besikta" på lördag. Blir knappast lika omfattande som när vi köpte huset (av förklarliga skäl, en lägenhet är det ju inte riktigt lika "noga med", om uttrycket tillåts, som med ett hus) utan det handlar snarare om att titta på lyan i lugn och ro, få se förråd och tvättstuga och kanske skaka tass med mina blivande grannar.

2 april är överlåtelsedag. Räknar med att flytta in under påsken. Kommer att bli lite märkligt att flytta från hus till en tvåa på 60 kvadrat, men jag ser ändå fram emot det, även om jag givetvis kommer att sakna alla grillningar på gräsmattan.
Dock, ingen mer lövkrattning, snöskottning eller gräsklippning (även om jag faktiskt gillar att klippa gräs) på ett bra tag väntar.

Nu väntar en intressant möbeluppdelning. Vi har redan börjat att dela upp möbler så smått. Jag har föreslagit att vi ska klunsa (uttryck för sten-sax-påse) om allt vi äger gemensamt.
En kamrat föreslog att vi skulle göra som när man valde lag på skolgården. Alltså dra lott om vem som börjar och sedan köra nåt i stil med:
- Jag tar TV:n.
- Jaså, då tar jag fjärrkontrollen!
- Jaha!? Men då tar väl jag batterierna i fjärrkontrollen!
Och så vidare... Tror dock att vi kommer att komma överens rätt skapligt. (och säg det inte till Min Före Detta Fagra Dam, men man kan ju faktiskt köpa nya batterier till fjärrkontrollen...)
Över och ut

It´s oh so quiet, sch, sch... Men det här såg konstigt ut. Antingen så spökar det i bloggkommentarerna, eller så är det något annat i görningen. Vad tror ni?




Jag vet inte, men jag tror att någon försöker säga mig något. Är det du som är så tystlåten Elza? Det vore så olikt dig... =)
Över och ut