Hittade en tôcken dära utmaning hos Emma. I brist på annat tänkte jag knåpa ihop samma utmaning för att se vilka finurliga svar jag kommer på.

1. Vad gjorde du för 10 år sedan?
Gick andra året på Hagagymnasiet, läste mina efterlängtade ekonomikurser men började inse att det inte var så spännande som jag trodde att det skulle vara. Pluggade körkortsteori och spelade fotboll.
Skolan och fotbollen upptog mer eller mindre all min tid vid den här tiden. Sedan blev det en och annan fest med klasskamraterna också.

2. Vad gjorde du för ett år sedan?
Var rätt nere över att jag gick arbetslös nästan hela februari. Stämplingsdagarna började sina och jag började på allvar överväga att börja plugga något annat än journalistik eller byta bana helt och ta i stort sett vilket jobb som helst.
Två månader senare fick jag en fast tjänst på tidningen och jag var nog själv mest överraskad av alla. Det trodde jag bara hände i fantasien.

3. Fem snacks som du gillar?
Chips, ostbågar och sådana där hoptryckta ostbågar. Kommer inte på vad de heter, men det är typ komprimerade ostbågar. Ruskigt knapriga, och säkert direkt livsfarliga för kroppen. Annars är jag ju chokladmissbrukare, äter choklad i alla dess former, utom mörk choklad, ischoklad och chokladmousse.

4. Fem sånger som du kan texten till?
Men herregud. Kan säkert nämna fem album med Springsteen och Svenne Rubins som jag kan samtliga låttexter till. Men att jag kan (eller snarare har kunnat) mastodonttexten till Springsteens fantastiska "Jungleland" är jag lite stolt över.

5. Fem saker som du skulle göra om du var mångmiljonär?
Lösa lån för mig själv och mina nära och kära. Skänka en massa pengar till Katthemmet i Borlänge, samt till en rad andra organisationer. Dock inte till Rädda Barnen efter detta... Sedan skulle jag givetvis ordna ett kanonboende till mig själv. Det vore även kul att satsa en massa pengar på ungdomsidrott, ungdomsmusik och andra ungdomsaktiviteter.

6. Fem dåliga vanor?
Jag är en obotlig tidsoptimist.
Jag kan bli disträ och då verka direkt ointresserad när folk pratar med mig.
Jag är för snäll.
Jag är mer oteknisk än vad folk tror.
Jag tar sällan tag i något som måste göras förrän det är för sent, eller när det är i sista minuten.

7. Fem saker du gillar att göra?
Se på sport.
Utöva sport (träning av olika slag).
Äta god mat.
Umgås med vännerna. Mycket kortspel och sällskapsspel blir det.
Satsa en slant på spel och dobbel.

8. Fem saker du aldrig skulle klä dig i eller köpa?
Hm, jag har noll koll på vad man inte "kan" ha på sig, olika kombinationer och så, men ska försöka.
För tajta jeans, vet inte hur många jeans jag har spräckt i grenen...
Speedos. Det hör barndomen till, både för min och alla andra badgästers skull.
Skinnjacka. Hade varit coolt när man var tonåring. Numera känns det inte som min stil alls, tyvärr.
Onepiece. Sorry alla Onepiecefans, men jag tycker att det bara ser löjligt ut. Eller ja, att bara använda i hemmet kan visserligen funka, men jag får spader när jag ser folk lufsa runt i dessa sparkdräkter i affärer och på stan.
En för dyr bil. Min omtalade otekniskhet, kombinerat med min (påstådda) snålhet skulle göra att jag aldrig skulle våga använda den.

9. Fem favoritleksaker?
Iphonen. Används flitigt för att hålla koll på allt som händer i världen och i min bekantskapskrets.
Datorn. Har visserligen inte börjat använda den ännu, eftersom jag fick hem strömsladden så sent som i går, men jag misstänker att vi kommer att bli bästa kompisar inom kort.
Diskmaskinen. Så. Grymt. Skönt. Att. Slippa. Diska. Jämt.
Gymkortet (i brist på annat). Används tre gånger i veckan och är en av de bästa investeringarna jag har gjort på länge.
Subban. Bilen alltså (Subaru). Trivs väldigt bra med den, även om det inte finns någon stolosvärme då den är importerad från Belgien.

Se där ja. Lite skoj att bryta av med en utmaning, det var länge sedan. Har ett par intressanta saker att dela med mig av, men jag väljer att hålla lite på de karamellerna. Den som väntar på nåt gott...
Över och ut

I stället för skyltsöndag kör vi lite skyltfredag. Har haft ett par bilder på just skyltar liggandes på skrivbordet alltför länge. Syftet har varit att slänga upp dem i bloggen, men det har inte blivit av förrän nu.



I Klosterhallen i Långshyttan tummar man inte på säkerheten. Den här varningsskylten känns dock en aning amerikaniserad, det tro fan att det ska råda halka i en ishall. Eller?



Skylt som pryder entrén till Vasahallen i Hedemora. Har svårt att tro att det finns liknande skyltar någon annanstans. Man kanske skulle plagiera den och slå upp i rondeller här och var.
Fast, vid närmare eftertanke, man skulle ju vara ruinerad innan man kommer ut ur Borlänge...
Över och ut

Inte för att vara sån, men detta var märkligt. Bör jag bli orolig om katten sätter sig på tangentbordet och skriver följande:

†††††††††††††††††††††††††††††††††††††††††††††††††††††††††††††††††††
†††††††††††††††††††††††††††††††††††††††††††††††††††††††††††††††††††
†††††††††††††††††††††††††$

En massa kors och så ett dollartecken. Känns som att Molly försöker säga mig något. Ser rätt makabert ut med alla korsen, men dollartecknet på slutet känns i alla fall positivt. Ingen av er som kan kattska?
Nyss försökte hon även bita mig i hakan. Är det fullmåne eller nåt på gång?
Över och ut

Ibland får man verkligen till det! Synd bara att man inte kommer ihåg det...
Satt om gick igenom gamla artiklar på jakt efter en specifik text när jag snubblade över det mest geniala jag har läst på länge. Och det är jag själv som har skrivit texten!
Det hela handlade om en klädbutik som hade öppnat i en gammal konditorilokal. Desvärre lyckas jag inte hitta artikeln på nätet, så ni får tro mig på mitt ord att jag har skrivit detta ordagrant från papperstidningen från augusti:

Det enda som påminner om att det tidigare har varit ett konditori i lokalen är hennes efternamn - Munck.

Bättre än så blir det knappast. Då verkar det vara värre med minnet, hoppade till över finurligheten i denna mening men jag mindes inte alls att jag hade skrivit den.
När vi ändå svävar på ämnet så kom jag, som så ofta, på en dräpande replik i efterhand. Hade ett par hantverkare här på redaktionen vid lunchtid i dag.
De noterade att jag satt och läste min Twitterfeed och frågade då mig lite sarkastiskt: "Får du verkligen betalt för att läsa det där?" varpå jag svarade med mitt rätt dräpande "Nej, men jag har lunch nu!".
Kom dock på vad jag borde ha sagt: "Får ni verkligen betalt för att ställa dumma frågor? Det får nämligen jag!".
I så fall hade ställningen varit: Reportrar - Hantverkare 1-0, i bästa Dan Bäckman-stil.
Över och ut

Sorry för klent med uppdateringar i bloggen. Det har dock hänt en del i mitt liv som har varit viktigare än att skriva dravel i bloggen.
Jag och Min Fagra Dam har nämligen gjort slut. Känns givetvis både jobbigt och tråkigt, men vi är överens om att det är den bästa lösningen för båda parter. Vi är inte osams och det har inte "hänt något", vi har helt enkelt glidit ifrån varandra.

Så är läget. Med lite perpektiv på det hela kommer jag nog att inse att det här var det enda rätta att göra, men just nu är det svårt att tänka i de banorna.
Men huvudsaken är att vi inte är osams och därför kan lösa det praktiska i lugn och ro. Nu kommer det alltså plötsligt att skrivas, lite oväntade, nya kapitel i berättelsen om mitt liv.
Över och ut

...för att vi väckte er vid 04.30 i natt. Vårt avgrundsvrål efter att Mika Zibanejad (klart att det ska till en djurgårdare för att avgöra) sprätte pucken i nät väckte nog hela kvarteret. Tur att vi inte tittade hemma hos oss.
Offrade alltså nattsömnen för att se JVM-finalen. Men det var det värt. Hade inte direkt velat gå miste om det dramat. För övrigt anser jag att det var en typisk 0-0-match...

Men det kostade. Har mer eller mindre förstört magen genom att hälla i mig både en och två och tre och fem koppar kaffe under kvällen. Fick till slut kväljningar av att föra koppen till munnen.
Men, som sagt, det var det värt. Lite smådrygt att man skulle upp och jobba i dag bara.
Över och ut

Behöver er hjälp här. Har nämligen kört fast rejält. Är det bara jag som har svårt att hitta VAR man ska trycka för att komma till Aftonbladets Silly Season-blogg?



Helt hopplöst. Jag hittar helt enkelt inte rätt. Jag menar, liiite mer tydlig hade väl trots allt Aftonbladet kunnat vara. Eller?
Över och ut

En lätt bris har vint över oss ett par dagar nu. Stormen Dagmar (bästa namnet på länge på en storm om ni frågar mig) sprider förödelse varhelst hon drar fram.
Det är dagar som dessa som man knyter näven och andas ut över att vi bytte tak i fjol. Annars hade vi nog fått sprungit runt i grannskapet och letat plasttakdelar. Det nya taket ligget än så länge kvar.

Och det finns andra skäl att andas ut. Förra sommaren tog vi ner den enorma granen som husets tidigare ägaren av någon anledning inte tog ner när huset byggdes ut.
Det var en rejäl pjäs:



Rätt skönt att den är borta. Kan ni förstå vilken panik man hade haft om den här hade stått kvar när Dagmar invaderade oss?
Ryser av bara tanken. I så fall hade det nog bara varit att göra om det som hade funnits kvar av vardagsrummet till veranda, med inslaget tak. Men, som sagt, ibland fattar man bra beslut. Att ta bort den enorma granen är ett av de bästa på mycket länge.
Över och ut

...har slagit till igen. Lagom till att jag postade mitt senaste inlägg började jag känna mig lite rosslig i halsen. Dum som jag var tyckte jag att jag kunde träna samma kväll ändå. Big mistake, som det heter på utrikiska.
Redan när jag kom hem efter träningen mådde jag sämre. Hade feber och ont i halsen. Vanligtvis brukar mina förkylningssymptom komma ett i taget, först halsont, sedan feber och avslutningsvis en sjuhelsikes snuva.
Den här gången fick jag i stället allt på samma gång.

Har varit som ett töcken i flera dagar. Fick dock rejält med sömn i går och mådde då bättre. I dag mår jag nästan som vanligt igen, det är bara näsan som rinner litegrann fortfarande.
Nu håller jag tummarna för att jag kommer att tillfriskna ännu mer lagom till morgondagens dopparedag.
Om vi inte hörs före det: En synnerligen God Jul tillönskar jag er, mina välartade bloggläsare. (Bonus till den som ser varifrån jag har lånat det någon modifierade citatet...)
Över och ut

Träningsnarkomanin fortsätter. Förra veckan faktiskt ännu värre än vanligt. Kör ju gym måndag, onsdag och fredag kompletterat med fotbollsträning tisdag och lördag, samt innebandy på torsdagar.
Men den gånga veckan klämde jag in ytterligare ett pass på torsdagen. Var nämligen kompledig torsdag och fredag och då jag och Min Fagra Dam hade blivit utmanade i badminton av Minibror och Hans Fagra Dam, men MFD inte var så intresserad raggade jag upp redaktionens värsta hurtbulle Lina som ny dubbelpartner.

Hon nappade givetvis. Ynglingarna hånade vår gammelhet och Minibror höll på att skratta ihjäl sig när jag jagade efter en boll, men stannade till när det högg till i ljumsken. Hysteriskt kul, tyckte han. Det tyckte inte jag.
Men vi visade att gamla är äldst och bollade hem segern med säkra 3-0 i set. Riktigt skoj att lira badminton, även om man var rejält ringrostig. Lina bloggade även om det hela här. Hon håller på med en träningsutmaning och testar olika träningsformer.
Själv håller jag mig till den vanliga dosen. I kväll blir det alltså en ny tur till gymmet. Armar och bröst står på schemat. Men några sju pass blir det inte denna vecka. Det ska ju firas jul och så...
Över och ut

Ibland blir det inte riktigt som man har tänkt sig. Jobbar man med kameran mer eller mindre varje dag sker det debacle lite då och då.
Nu när det börjar bli mörkt allt snabbare (även om det vänder igen snart) blir det en helsike att fotografera efter klockan 15.00, både utomhus och inomhus.
Rotade därför fram en gammal blixt ur ett skåp här på redaktionen. Pillade i ett par batterier, drog i gång blixten, monterade den på kameran, siktade tvärs över rummet och tryckte av:



Oklart om det syns, men det är en bild här ovanför. Vitt så det förslår. Måste nog investera i en ny, ställbar blixt. Alternativt gå i en kurs i hur man får fason på den befintligaq blixt från yngre stenåldern. Men ljust blev det ju, som synes.
Annars kan det lätt bli suddigt, om man inte är stadig på hand. Eller om man glömmer bort att torka av linsen efter att ha tagit en promenad i minusgrader, kommit in och direkt börjat fota:



Men den bästa har jag sparat till sist. I fjol bevakade jag Luciakröningen i Leksand och stod ute och huttrade i 15 minusgrader innan luciakandidaterna anlände.
När Lucians namn lästes upp rusade jag fram, hivade jag upp kameran, siktade och tryckte av. Så här blev resultatet:



Linsskyddhelvetet hade frusit fast! Ridå. Men, men, jag väljer att se det som ett stilgrepp. Jag menar, hur många andra är det som illustrerar en Luciakröning på detta abstrakta, diffusa och nyskapande sätt?
Det var ett par berättelser och exempel på hur det kan gå när kameran inte är så samarbetsvillig. Lär få anledningen att återkomma i ämnet om jag känner mig själv och min vanliga tur rätt...
Över och ut

Skjutsade en bekant med tillhörande tvååring häromkvällen. Ett par väskor skulle med och när vi kom fram upptäckte vi att vällingpaketet hade läckt och prytt mitt baksäte med vällingpulver.
Ingen större skada skedd, men det var nog tur att jag inte blev stoppad i någon poliskontroll efter detta.



Ehh, nejdå konstaplen, det är bara vällingpulver. Ser ju onekligen lite misstänkt ut. Nåja, det roliga med detta är att jag helt glömde bort incidenten och åkte runt så här i en hel dag.
Insåg i går kväll hur det såg ut i baksätet och i morse åkte dammsugaren fram när jag gick ut efter morgontidningen. Numera är baksätet åter pulverfritt och jag slipper oroa mig för att hamna i svettiga korsförhör med Farbror Blå.
Över och ut

Jo, rubriken stämmer faktiskt. Fick häromdagen en lapp i brevlådan av Borlänge kommun. De tipsade om att fylla en eller två hinkar med batterier och/eller glödlampor och ställa ut detta bredvid postlådan. Kommunen skulle åka runt och tömma dessa hinkar och i stället fylla dem med grus inför den hala vintern.
Sagt och gjort, jag tömde förrådet av uttjänta batterier och icke fungerande glödlampor och rotade fram två hinkar som placerades intill staketet.



Ser inte mycket ut för världen kanske. Men snart hoppas jag att skräpet är borta och att hinkarna i stället fylls med grus. Det hade inte hänt något i morse när jag åkte till jobbet, men jag håller tummarna för att de är grusfyllda i kväll.
För övrigt känns detta som vuxenvärldens motsvarighet till tandfen.
Över och ut

Bloggen goes MTV. I brist på andra lämpliga program att apa efter (pimp my "Subba", bilen alltså inget annat, kan dock bli en hit) föll valet på MTV Cribs.
Visst har ni väl alltid undrat hur det ser ut bakom redaktionsdörren? Här och nu får ni svaret.



This is where the magic happens. Eller nåt. Den frasen har jag faktiskt föreslagit att skriva på väggen i sovrummet och faktiskt fått bifall av Min Fagra Dam. Men det hör ju inte hit...
Notera skrivbordsstolen vars snea ryggkudde trillar i golvet titt som tätt. Har försökt byta ut stolen mot några av de andra stolarna som finns på redaktionen, men de är om möjligt i ännu sämre skick.



Den här lappen låg i ett brev jag fick en gång. Skribenten var upprörd över att han/hon kallades för besökare när han/hon hälsade på en anhörig som låg på sjukhus.
Varför jag fick lappen förstod jag inte riktigt, antar att skribenten tyckte att jag skulle skriva om det hela, men det blev aldrig av och lappen pryder nu sin plats innanför redaktionens entré.



Köket, eller nåt i den stilen. Det står en genomkalkad kaffebryggare längst in i hörnet. Har jag nämnt att jag har slutat dricka kaffe på jobbet? Här har ni förklaringen.
Matlagningsmöjligheterna är, som synes, i stort sett obefintliga, men jag har en mikro (som dock var frånvarande när bilden togs) att kräma på mina matdosor i.



Det angränsande "soprummet". Här har städpersonalen dumpat sopsäckar sedan urminnes tider. Går knappt att ta sig in i rummet.
Borde kanske ta tag i saken, men om jag börjat skeppa skräpet till tippen blir det väl som min kamrat som nästan blev bannad från tippen efter att ha kommit med helgens 20:e lass. Personalen trodde inte på att allt kom från ett och samma ställe. Han höll på att städa ur sitt barndomshem...
Det är för övrigt här som den sommarvikarierande städtjejen glatt förkunnade att det spökade. Hon hävdar att det brukar stå en gubbe och glo på henne från soprummet. Hade hjärtat i halsgropen i nån vecka efter det, men ännu har jag inte märkt av något skumt.

Och så kör vi lite före- och efterbilder. Får en skrälldus med tidningar varje morgon, tidningar som samlas på hög.
Högarna växer sig dock snabbt högre och högre och en dag fick det vara nog. Innan jag började rensa (fyllde åtta sopsäckar samt en stor kartong) åkte dock givetvis kameran fram:



Före...



Och efter.



Före...



Och efter. Lite skillnad va?



Vi kör en till... Före...



Och tomt.



Avslutningsvis måste jag bara presentera mitt lilla arkiv. Här ligger samtliga tidningar från 2 maj och framåt i nummerordning. Ser lite kaosartat ut kanske, men jag har faktiskt ordning i detta lilla kaos.
Det var allt från denna episod av DT Cribs - Säter Edition. Väl mött igen nån gång.
Över och ut

Herregud vilken fullträff. Aftonbladet valde att illustrera en bordtennisartikel med detta mästerverk till bild. Håll till godo:



Notera Jens Lundqvists monokel. Funderar på att kontakta Bildbyrån, köpa loss bilden och göra en väggförstoring på en av vardagsrummsväggarna. Det ska jag minsann önska mig av Tomten.
Över och ut